glad och ledsen

har ju visserligen sen i somras vetat om att en av mina bättre vänner som numera bor i Stockholm ska ha barn i januari. Har väl ändå lixom skjutit det framför mig, men nu går det inte längre. Idag födde hon en liten prinsessa. Naturligtvis jättegrattis till dom (hörde ni hur falskt det lät?), men ändå.... Saken är den att det är sambons x vi pratar om, ja det är då en märklig historia, men så är det. Hon lämnade honom för en annan och vi sökte väl upp varandra för att söka tröst, hade ju oxå blivit lämnad av min dåvarande. Så på nåt sätt sökte vi väl nån att hitta på saker med. Sagt och gjort. Efter första träffen som blev en grillkväll hemma hos mig så va det kört :) kärlek vid första ögonkastet, även om vi ju hade setts innan, och jag har ju alltid tyckt han har sett bra ut och så, men inget sagt till min kompis. Resten är ju som det är.

Vi umgås ju lite med min kompis och hennes nya kille. Inte jättemycket kontakt men ändå. Hon va här för ett tag sen när hon va hemma, i somras va vi uppe i Stockholm på en weekend, då träffade vi dom ute på restaurang och det va då dom berättade det, sen va vi hemma hos dom och pratade lite efter det, förra vintern festade vi tillsammans under en helg när vi va i Sthlm. Men inte mycket mer än så.

Jag blir lite splittrad, hur mycket energi ska jag lägga ner på detta egentligen?? Samtidigt som jag är superglad för deras skull utåt, så känner jag en hemsk ilska inåt som jag inte kan förklara. Tror även att det kallas avundssjuka va?? Usch, jag känner mig så hemsk som inte ens kan va glad över att min vän har fått en prinsessa. Är jag elak eller dum för att jag tänker såhär???

Kram