sotaren på besök

gott med lite ledighet, men naturligtvis va det jobbigt att lämna jobbet bakom sig igår när jag stängde dörren och gick hem. Min lille farbror är inte pigg och att säga hejdå är det värsta jag vet... det är det som är baksidan med mitt jobb.

Men nu är jag ledig och uppe med tuppen, vi ska nämnligen få besök här mellan 9-12 av sotaren. Puh!! Ser att han är hos en granne, så det dröjjer väl inte så länge innan han är här. Idag va det allt som skulle sotas, kamin, öppen spis och oljepannan.

Annars ska huset städas idag, funderar på att baka lite oxå framåt eftermiddagen, men det får vi se hur det blir med det.

Önskar att ni alla får en bra onsdag!!
På återhörande!! Kram

summering av tiden som gått sen sist

har missat att uppdatera er om vad som händer här hos mig/oss.

Som jag har sagt innan så va jag och granntanten, kan man kalla henne det även fast hon bara är ett år äldre än mig?? Hur som helst, vi va på socialen för att prata lite med dom om situationen här på gatan. Vi behövde bara säga att pojken aldrig är ute och att han skriker titt som tätt i upp till 30min. Då tittar socialtanterna på varandra och säger i kör att det är en solklar anmälan. Vi har bara sagt till dom innan att vi vill prata av oss lite för att se vad dom tycker att vi kan göra. När vi senare berättar mer om va vi har sett/hört så säger dom flera ggr att det låter mysko. Det kändes så skönt när vi gick därifrån. Utanför socialdörren ställde vi oss och kramade om varandra och grät en skvätt, det va så många känslor som släppte. Det kändes skönt att pratat av oss med någon som kan detdär och tar tag i resten.
Efter det frågade jag vår chef på jobbet om lite hur lång tid det tar innan föräldrarna får till sig den informationen som vi hade på socialen. Min chef har jobbat på den avdelningen innan, så hon vet mycket om det. Och i denna kommunen är det inom 6-8dagar från dess att anmälan har gjorts tills föräldrarna får till sig att en anmälan är upprättad. Så denna veckan har vi varit lite extra spända på vad som ska hända.

I Torsdags när jag och sambon hade varit och handlat ser jag att granntanten står och viftar i sitt fönster och gestikulerar att vi ska gå in fort och att vi ska pratas vid i telefonen. Så jag springer in och då ringer hon precis. Hon berättar att en annan dam på vår gata har ringt henne och sagt att hon har haft besök av mormodern i familjen som vi har anmält. Hon har frågat vem som har anmält och sen har hon berättat att det har kommit in 2 anmälningar mot familjen och att dom va på socialen på onsdagen och fick reda på vad anmälan gäller och vilken kritik som har riktats mot dom. Damen som hade fått besök av mormodern sa bara att hon inte hade en aning om vem som gjort det, även om hon visste att det va vi. Mormodern undrade oxå om det va nåt som va konstigt, då sa granndamen att det va ju en del saker och mormodern förklarade bort allt. Hennes dotter går på bidrag och ska strax börja skolan så hon sedan skulle få ett riktigt jobb hade mormoderna sagt. Mormodern hade med sig en lapp där det stod va hon skulle säga... helt sjukt hela denna situationen!! Så nu bara inväntar vi att hon ska komma och fråga oss oxå, men än har det inte hänt något....

Nu till nåt annat. Förra helgen hade vi en trevlig lördagskväll tillsammans med en go vän genom bloggen, vi har träffats flera ggr, haft mail och sms-kontakt. Men nu till det stora, vi skulle träffas tillsammans med våra respektive. Det gick ju kanonens! Vi har ju så mycket gemensamt, även fast vi ligger lite efter dom, men dom har så mycket att berätta och förklara. Det blev en helt underbar kväll med mycket skratt. Vi satt ute hela kvällen i deras uterum och när vi gick därifrån frågade jag sambon va klockan va.... oj, 2.42. Ja, bara det är väl ett gott tecken på hur trevligt vi hade det....???? Så TACK igen underbara vän!!

Denna veckan jobbar jag bara 2 dagar sen är jag ledig i 2½ vecka. Vi ska åka till min bror och hans familj, hans fru och han ska åka till sthlm några dagar så vi ska vara barnvakt... Åh, va vi längtar både sambon, jag. När vi lämnar dom på måndag åker vi till Öland för semester, bara sambon och jag.

I tordags på jobbet skulle vi ha möte och då kom det en dam som är chef över vår chef, hon informerade om att det ska läggas ner ett äldreboende i kommunen och "vårt" boende står med på den listan med "kandidater"... det är tydligen lämnat nåt förslag till vård och omsorgsnämnden, så vi får se vad dom kommer fram till. Så imorgon har vi möte igen för att gå igenom riks och konsekvensanalyser.... puh, detta blir en jobbig process!!! Den 24 september ska det vara bestämt vilket boende som kommer läggas ner. Bara att hålla tummarna för att dom behåller vårt lilla underbara boende!!

Detta blev ett långt inlägg, hoppas ni höll ut med att läsa det. Skönt att få skriva av sig iaf. Snart dax att gå och väcka sambon.

Kram på er därute!!

min tvillingsjäl

tidigare i veckan va jag och min väninna nere i stadens stadshus och besökte socialen där för att berätta om vår situation här på gatan, men om detta kommer jag berätta en annan gång.

Ska strax gå in i duschen och förbereda för en kväll tillsammans med en bloggvän och hennes man. Det komiska i det hela är att innan jag började blogga hade vi aldrig setts, men sen har vi haft mer och mer kontakt och träffats några gånger, för att då inse att vi egentligen har så mycket likheter, som en tvillingsjäl lixom.... ja, det är helt osannolikt!! Men ikväll ska jag och sambon ner till dom och jag har hört på ryktets väg att det ska bli grillat!! Det är första gången vi kommer träffas alla 4, så det blir ju extra spännande bara för det. Hoppas sambon och hennes man klickar lika bra som hon och jag har gjort.

Ha en skön lördagskväll för det kommer vi alla 4 ha, jag lovar!!! Eller hur "hönsamaja"????

barnet far illa

det vi befarade är sant.... grannpojken mår inte bra.

Jag har vetat en längre tid att en av mina jobbarkompisar är släkt med pappan i huset. Nu har ju pappan flyttat från huset och det har ju blivit värre med pojken sen dess. Hör ofta skrik och dom beter sig allmänt konstigt.

Så igår ringde jag upp min jobbarkompis, mest bara för att kolla så att mamman i huset är riktigt frisk och kan ta hand om pojken på ett "normalt" sätt.

Efter att ha pratat en stund kommer jag fram till mitt ärende och när jag förklarar att vi bor grannar med dom, då bara suckar hon i andra ändan av luren och jag hör på henne att hon inte har långt kvar till gråt när jag berättar va vi har hört och sett. Hon berättar det ena och det andra som bara får mig att häpna, man tror inte att det är sant!! Sen säger hon att pappan har kämpat för att få lika mycket rätt till umgänge med sin som som mamman, men hon bara tvärvägrar, hon hotar med att anmäla honom om han bryter mot deras muntliga överrenskommelse. Han vill ju bara umgås med sin son!! Och enligt lag har han lika stor rätt som mamman att ha pojken hos sig. Efter ett långt samtal med min jobbarkompis säger hon att hon ska ringa upp honom och tala om vad vi har sett och hört. Hon frågar oxå om det är ok att hon lämnar mitt mobilnummer till honom om han skulle vilja höra det från mig istället, eller har några andra frågor. Naturligtvis är det helt ok.

Det dröjer en stund, sen ringer mobilen med ett nummer jag inte känner igen, det är pappan!! Han förklarar att han inte haft det lätt med mamman och han berättar en del saker som min jobbarkompis redan har berättat. Jag påtalar gång på gång att vi är många på gatan som har hört och sett en massa, samtidigt vill vi ju inte lägga oss i, men sen är det ju inte bra om pojken mår dåligt. Han berättar att han bara får träffa pojken när det passar henne och då max 3 timmar. Jag frågar varför han inte strider mer för att få delad vårdnad? Då säger han att han har kollat upp sina rättigheter och att han ska ta tag i det snart. Jag talar om för honom att vi står bakom honom och att vi kan berätta för socialen i kommunen vad som händer här när pappan inte är här. Det är då han säger att han tycker det är skönt, med tanke på att han inte har en aning om det. Samtalet slutar med att han tackar för att jag har tagit kontakt med honom och berättat detta, det kommer troligen sporra honom till att ta tag i situationen nu. Jag ber honom ringa mig om det är något vi här på gatan kan göra.

Det kändes skönt att ändå fått prata med pappan själv och tala om vad vi har sett/hört. Pratade sen med en granne på kvällen och berättade detta, vi kom fram till att vi avvaktar ett par veckor till, för snart blir detta oundvikligt, sen är det ju upp till socialen att göra vad dom tycker är bäst, med utgångsläge från våra uppgifter och förhoppningsvis har pappans uppgifter oxå kommit in då.

fullt upp

det är mycket just nu i mitt liv. Ja, mest jobb, men ändå. Har ju lite hemma oxå att fixa med, men det verkar arbetsgivaren inte ta hänsyn till alls.

Igår skulle jag varit ledig och jag såg verkligen fram emot det. Men kl.6.50 ringer mobilen och dom undrar om jag kan jobba. Det finns ingen annan som dom får tag på. Jag som är så snäll och samtidigt vet hur jobbigt det är att jobba för en person extra ställer upp och åker och jobbar. Fick sluta kl. 13. Åkte och handlade och sen hem och slängde mig i min älskade hammock, låg och småslumrade ända tills grannen är så snäll och drar igång sin gräsklippare. La mig då och löste lite korsord och kom då på att sambon och jag hade förlovningsdag i onsdags. Detta är något som både jag och sambon brukar komma ihåg, men inte iår minsann. Slängde mig iväg i bilen och mötta sambon längre ner på gatan, sa att jag bara skulle åka ett ärende. Sen ner till blomsteraffären och köpte en bukett. Hemma igen sitter sambon i soffan och ser helt förvånad ut när jag sträcker fram blommorna och säger "till dig på vår fölovniningsdag igår", det tar några sekunder innan han fattar och brister ut i ett NEJ!! Men det va skönt att jag kunde påminna honom ;)

Har en tid funderat på att köpa nya gardiner till köket, vill ha hissgardiner, men inte hittat några så breda. Har googlat lite och nu har jag hittat på textilboden, igår beställde jag därifrån och nu ska jag kolla lite på nya gardiner till dom andra fönstrena i huset, känner mig lite insnöad på hissgardiner, men jag gillar det så det blir nog många såna.

Sitter oxå och väntar på att det ska bli simning på tvn. Idag ska jag jobba natt, så i eftermiddag blir det till att sova igen.

På tal om detdär med grannen här på gatan så tror jag inte att pappan i familjen har gjort något som gör att han inte får ha sitt barn, det är mamman i familjen som bekymrar oss. Till saken hör att hon är lite konstig, svårt att förklara, men ändå. Tackar iaf för era kommentarer. Vi avvaktar och ser vad som händer.....

Önskar er alla en trevlig helg, själv längtar jag till nästa helg, då drar vi till vår ö igen ;)

Kramkram