det vi befarade är sant.... grannpojken mår inte bra.
Jag har vetat en längre tid att en av mina jobbarkompisar är släkt med pappan i huset. Nu har ju pappan flyttat från huset och det har ju blivit värre med pojken sen dess. Hör ofta skrik och dom beter sig allmänt konstigt.
Så igår ringde jag upp min jobbarkompis, mest bara för att kolla så att mamman i huset är riktigt frisk och kan ta hand om pojken på ett "normalt" sätt.
Efter att ha pratat en stund kommer jag fram till mitt ärende och när jag förklarar att vi bor grannar med dom, då bara suckar hon i andra ändan av luren och jag hör på henne att hon inte har långt kvar till gråt när jag berättar va vi har hört och sett. Hon berättar det ena och det andra som bara får mig att häpna, man tror inte att det är sant!! Sen säger hon att pappan har kämpat för att få lika mycket rätt till umgänge med sin som som mamman, men hon bara tvärvägrar, hon hotar med att anmäla honom om han bryter mot deras muntliga överrenskommelse. Han vill ju bara umgås med sin son!! Och enligt lag har han lika stor rätt som mamman att ha pojken hos sig. Efter ett långt samtal med min jobbarkompis säger hon att hon ska ringa upp honom och tala om vad vi har sett och hört. Hon frågar oxå om det är ok att hon lämnar mitt mobilnummer till honom om han skulle vilja höra det från mig istället, eller har några andra frågor. Naturligtvis är det helt ok.
Det dröjer en stund, sen ringer mobilen med ett nummer jag inte känner igen, det är pappan!! Han förklarar att han inte haft det lätt med mamman och han berättar en del saker som min jobbarkompis redan har berättat. Jag påtalar gång på gång att vi är många på gatan som har hört och sett en massa, samtidigt vill vi ju inte lägga oss i, men sen är det ju inte bra om pojken mår dåligt. Han berättar att han bara får träffa pojken när det passar henne och då max 3 timmar. Jag frågar varför han inte strider mer för att få delad vårdnad? Då säger han att han har kollat upp sina rättigheter och att han ska ta tag i det snart. Jag talar om för honom att vi står bakom honom och att vi kan berätta för socialen i kommunen vad som händer här när pappan inte är här. Det är då han säger att han tycker det är skönt, med tanke på att han inte har en aning om det. Samtalet slutar med att han tackar för att jag har tagit kontakt med honom och berättat detta, det kommer troligen sporra honom till att ta tag i situationen nu. Jag ber honom ringa mig om det är något vi här på gatan kan göra.
Det kändes skönt att ändå fått prata med pappan själv och tala om vad vi har sett/hört. Pratade sen med en granne på kvällen och berättade detta, vi kom fram till att vi avvaktar ett par veckor till, för snart blir detta oundvikligt, sen är det ju upp till socialen att göra vad dom tycker är bäst, med utgångsläge från våra uppgifter och förhoppningsvis har pappans uppgifter oxå kommit in då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar