jobbigt

ibland är det jobbigare i livet än det borde vara.....

Så är fallet nu i min omgivning/familj....

Till saken hör att min pappa förra hösten drabbades av en depression och har dragits med den sen dess... han orkar inte göra nåt, måste vila mycket på dagarna, tar sig inte för något.... detta är dessutom väldigt jobbigt för familjen, inte minst mamma och det smärtar i mitt hjärta att se min mamma må dåligt.

Igår ringde mamma och grät... hon berättade att min bror hade gringt henne och berättat att hans gravida fru är sjukskriven för depression, hon orkar inte med något, känner stor press, orkar inte med sin omgivning, har inget tålamod med sin son osv osv....

Jag bad mamma prata mer med min bror och säga att vi gärna hjälper dom om det är nåt dom vill ha hjälp med. Senare på kvällen ringde mamma igen och sa att hon hade pratat mer med min bror och att dom i dagsläget inte vill ha hjälp med något. Detta smärtar ännu mer i mitt hjärta, för jag vet hur det har varit innan.... min bror får dra hela lasset med barn, hundar, hus mm och till sist går han oxå in i väggen, och detta vill jag bara INTE se igen.... Dessutom grät mamma som bara den eftersom hon vet vilken situation min bror är i just nu, precis som mamma.... Va ska man göra???? Här sitter jag och gråter för jag vill så gärna hjälpa till!!! Vill att mina nära ska må precis lika bra som jag gjorde innan jag fick veta allt detta.

Till helgen kommer min bror med familj hit... får se va dom har att säga då.

Är det så att någon vet detta..... om det nu skulle bli så att min bror vill att vi tar hand om deras lille A ett tag... får jag då ta ledigt från jobbet och få betalt av försäkringskassan för nån form av vård av barn?? Det ställer ju till det lite att dom bor 25 mil bort, ibland är det positivt att ha dom långt bort, men i detta fallet hade min största önskan varit att dom bott "lite" närmare...